söndag 30 november 2008

Trickskidor och marscherande blåsorkester

En gång var jag ute och åkte bil med en av de kvinnliga utredarna i knutbymålet. Det var sommartid och jag satt i baksätet, medan hon körde.
När hon hade stannat sin bil för att släppa av mig, frågade hon om jag kunde hjälpa henne med ett par saker nästkommande dag.
Jag funderade en kort stund innan jag svarade, vilket hon tolkade som ett tecken på ovilja, från min sida, att hjälpa henne.
- Jamen strunta i det då om det ska vara så svårt att hjälpa mig!
Sade hon argt.
Jag hann nätt och jämnt stänga bildörren, innan hon for iväg med en rivstart så stenarna i bergskrossen yrade runt bildäcken. Hon körde c.a 40 meter bort och stannade vid en timmerstuga.
Därefter rusade hon ut ur bilen och in i stugan, sedan uppför trapporna till stugans loft.I drömmen så kunde jag se stugan i genomskärning, och därför kunde jag följa varje steg hon tog uppför trapporna och upp till loftet.
Väl uppe på loftet så satte hon på sig ett par röda trickskidor, och lyckades därefter med bedriften att springa nerför trapporna med trickskidorna, för att i nästa stund springa ut på gården med bergskrossen.
Med de små trickskidorna sprang hon över den småstensbelaggda gården så att det knastrar om henne.
I samma ögonblick som hon springer, kommer det en blåsorkester marscherandes på grusvägen ett stycke bredvid gården och spelar en pampig och flott marsch.


Jag vaknar ur denna dröm av att jag ligger och gapskrattar.
//TL

Nikotinberoende hund

Jag drömde att jag jobbade på en veterinärmottagning och att det kom in ett par med en liten hund. Kvinnan i paret berättade att om deras hund inte hade blivit frisk efter 25 år, så hade de lovat sig själva att ta hunden till veterinär.
Nu hade det gått 25 år och kvinnan ville betala veterinärkostanaderna motsvarande som dessa var för 25 år sedan. Det uppstod därför en konflikt på mottagningen mellan hundägarparet och personalen.
Detta skedde i draget när jag skulle sluta för dagen och jag hann därför inte se hur det hela slutade.
Jag hade min hund, som var en schäfer, med mig till jobbet och skulle efter detta bege mig hem till mina föräldrar.
Efter att jag hade lämnat veterinärmottagningen, promenarade jag och min hund i sällskap med en gammal skolkamrat till mig, som vi träffade längs vägen.
Det var kolsvart på himmlen och jag sa därför till min kompis att jag trodde det skulle bli åska. Han svarade mig då:
- Ja, jag ser att det redan har börjat regna därborta i buskarna.
Vi fortsatte att promenera och min hund hade börjat röka cigaretter. Den rökte cigarett efter cigarett medans den gick i kopplet en bit före oss. Fimparna sprätte den ifrån sig och ut i gatan.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, att vad kommer morsan säga när hon ser att jag har en hund som är nikotinberoende.//TL

"Magnus Ugglas smärtterapi"

För en tid sedan, drömde jag att jag och mina föräldrar skulle besöka min moster, som bor i Röjdåfors i norra värmland.
När vi gick in i hennes kök, satt min moster, min kusin samt Magnus Uggla vid köksbordet och drack kaffe. Jag och mina föräldrar ville inte vara påflugna, utan vi gick vidare genom köket och ut till vardagsrummet där vi satte oss.
Magnus Uggla hade sina klassiska solglasögon på sig, där han satt vid köksbordet och drack kaffe med min moster och min kusin.
Jag kunde inte stilla min nyfikenhet, utan gick med jämna mellanrum ut i rummet som ligger mellan köket och vardagsrummet, för att då och då kunna få en glimt av Magnus Uggla.
De tre satt en stund inne i köket, pratade och drack sitt kaffe.
Efter en stund kommer alla tre in i vardasrummet. Min moster undrar om vi också vill ha kaffe, vilket vi ville ha.
Medan min moster ånyo går in i köket för att göra kaffe till oss alla, frågar Magnus Uggla mig om han kan få visa mig sin smärtterapi som han hade skapat, och som han kallade för "Magnus Ugglas smärtterapi". Jag svarade honom att det fick han naturligtvis gärna göra.
Han hällde då ut en ask med häftstift på armstödet till soffan, greppade därefter tag om mitt huvud och vände ner mig i soffan så att jag blev liggandes, samtidigt som han dunkade mitt huvud mot soffans armstöd där häftstiften fanns.
"Magnus Ugglas smärtterapi" gjorde såklart ont, men jag var ändå glad och lycklig, eftersom jag fick ta del av något som Magnus Uggla hade skapat.

Jag har drömt andra tokiga drömmar där Magnus Uggla också varit involverad. Om intresse finns, så kan jag även lägga upp dessa drömmar.
//TL