Trickskidor och marscherande blåsorkester

En gång var jag ute och åkte bil med en av de kvinnliga utredarna i knutbymålet. Det var sommartid och jag satt i baksätet, medan hon körde.
När hon hade stannat sin bil för att släppa av mig, frågade hon om jag kunde hjälpa henne med ett par saker nästkommande dag.
Jag funderade en kort stund innan jag svarade, vilket hon tolkade som ett tecken på ovilja, från min sida, att hjälpa henne.
- Jamen strunta i det då om det ska vara så svårt att hjälpa mig!
Sade hon argt.
Jag hann nätt och jämnt stänga bildörren, innan hon for iväg med en rivstart så stenarna i bergskrossen yrade runt bildäcken. Hon körde c.a 40 meter bort och stannade vid en timmerstuga.
Därefter rusade hon ut ur bilen och in i stugan, sedan uppför trapporna till stugans loft.I drömmen så kunde jag se stugan i genomskärning, och därför kunde jag följa varje steg hon tog uppför trapporna och upp till loftet.
Väl uppe på loftet så satte hon på sig ett par röda trickskidor, och lyckades därefter med bedriften att springa nerför trapporna med trickskidorna, för att i nästa stund springa ut på gården med bergskrossen.
Med de små trickskidorna sprang hon över den småstensbelaggda gården så att det knastrar om henne.
I samma ögonblick som hon springer, kommer det en blåsorkester marscherandes på grusvägen ett stycke bredvid gården och spelar en pampig och flott marsch.


Jag vaknar ur denna dröm av att jag ligger och gapskrattar.
//TL